torstai 14. lokakuuta 2010

Representativ demokrati kontra folkomröstning


Vi har en bra demokrati i det här landet, men den är inte perfekt. Den hostar litet i bland och den bör definitivt utvecklas! Problemen är följande: I sina valkampanjer vänder sig partierna i första hand till den stora massan av väljare och ofta till de rörliga väljarna, till dem som ligger på gränsen mellan partierna, vilket gör att den information som partierna ger i valkampanjen, ser i stort sett lika ut oberoende av parti. När det traditionella högerpartiet utropar sig till arbetarnas parti och de populistiska nationalisterna försvarar traditionella socialdemokratiska världen och när centerpartiet vill locka stadsröster, så är det inte lätt ens för proffsen att hitta rätt. Att partierna dessutom använder sig av reklambyråer, gör det inte lättare att se skillnad mellan partierna.

Till detta kommer även att vi i Finland alltid verkar ha koalitioner i regeringsställning. Inget parti kan lova något säkert med risk att inte få vara med i regeringen. Det är inte lätt för en vanlig medborgare att hänga med i ett komplicerat politiskt spel, som pågår i en politisk värld, i vilken man själv inte lever i. Att vi i Finland röstar på en person, inte bara ett parti, är inte heller oproblematiskt. Hur kan man egentligen veta hur en person kommer att rösta i en viss fråga? Kandidaterna berättar förstås om sina åsikter under valkampanjen, men ofta är de försiktiga att ge konkreta löften. De kan kanske inte hålla dem om de blir invalda, eller de är kanske bundna av gruppbeslut eller regeringsmedverkan.

Till detta kommer att politikerna som blir invalda också blir en del av en grupp, som snabbt utvecklar en egen gemenskap med eget socialt kapital. Om någon ställer sig utanför gemenskapen, går han eller hon även miste om påverkningsmöjligheter. Härmed lurar även faran att de invalda fjärmar sig från dem som valt. Trots alla problem så behövs självklart den representativa demokratin, men den ger ändå bara begränsade möjligheter för medborgaren att få de beslut som han/hon vill ha. Därför är det ett angeläget krav att utveckla den direkta demokratin, där folkomröstningar är den modell som ligger närmast till hands.

Men argumenten mot folkomröstningar är många, t.ex. att frågorna är för invecklade för folk att förstå. Problemet med detta argument är att om medborgarna inte förstår att ta en förnuftig ställning till en konkret fråga, hur skall medborgaren då kunna ta ställning mellan ideologier som är avsevärt mer komplicerade? När man röstar på person: Är det faktiskt lättare att förstå hur en person kommer att rösta i en fråga, än att kunna förstå frågan? Ett annat argument mot folkomröstningar är att det är för krångligt att ordna och för jobbigt för medborgarna att ta ställning till alla frågor.

Den naturliga lösningen skulle vara att de förtroendevalda fattar besluten i normala fall, men att om en grupp medborgare vill, så kan de (med iakttagande av demokratiska spelregler som minoritetsskydd, grundlagsskydd etc.) lyfta upp någon fråga till bindande folkomröstning. Det verkar emellertid finnas förhållandevis anspråkslös kritik av lokala folkomröstningar. Det tycks inte vara så svårt för människorna på lokal nivå att ta ställning till praktiska lokala frågor som berör dem, varför skulle det vara det? Den goda lösningen skulle vara att lösa två problem samtidigt – det demokratiska och landsbygdsutvecklingsproblemet. Byn skall vara den lägsta nivån i samhället, men utan status och inflytande kan byanivån knappast bli en dynamisk aktör med samhällspåverkan på lång sikt, så låt oss ge folket i byarna möjlighet att initiera bindande lokala folkomröstningar! Vi får en bättre demokrati, samt en mer balanserad landsbygdsutveckling, skriver landsbygdsutvecklare Peter Backa.

Samandrag av en artikel i Landsbygd Plus 4/2010

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti